Pusan 2008-2009

Snipp snapp snut,... så va denna resa slut.

Ligger i mitt rum på SWS Gueshouse och har mindre än 10h kvar innan flygplanet lyfter. Landar på Arlanda runt 5 imorgon eftermiddag.

I fredags sa vi hejdå till våra vänner från universitetet och det var en plågsam dag. 4månader låter inte mycket men det är otroligt hur nära man hinner komma varandra på sådan kort tid. Vi från programmet som kommit varandra närmast har redan gjort upp planer för hur vi ska kunna ses igen... För det är bra svårt att säga hejdå annars.

Det är speciellt att träffa ett gäng adopterade som är i en liknande situation som en själv, som har liknande liv och som förstår varenda tanke man haft i sin uppväxt. Trodde aldrig att jag skulle få så goda vänner som jag skulle bry mig så mycket om. Jag saknar alla redan... Och nu när vi sagt hejdå är Korea inte lika roligt längre. Nu ser jag fram emot att komma hem till Sverige och få träffa alla....i två månader innan jag åker igen!;-)

Även fast det va länge sen vi sågs så känns det som en längre tid för mig. Jag kom tillfreds med massor genom att komma till Korea. Känner mig lugnare, lyckligare och inte lika trasig som innan... Det är en underbar känsla.


Så nu ses vi som sagt snart,

GOD JUL!!

Hoppsan saa... Det var ett tag sen jag uppdaterade bloggen.

Så sedan sist så har jag tagit det gaaanska lugnt...

Skaffat mitt familjeregister... Där jag fick reda på att min biologiska pappa gift om sig 2005 med en vietnamesisk kvinna. Han sa ingenting till mig vilket förbryllade mig men sedan fick jag reda på att det var ett skenäktenskap... Lite olagligt. Förstår om han inte ville berätta det för översättaren!!

Jaha, vad har jag mer gjort. Vi har haft middag med sponsorer ett par gånger. Fått våra Hanboks (se facebook), sjungit en koreansk sång för universitets grundare och president, firat lite födelsedagar, gått ut... haft en engelskatävling då vi skulle förklara engelska ord för koreaner som skulle gissa vilket ord... Det är INTE vårt fel att det gick så dåligt. Det är koreanerna som suger!!=P


Ja och i torsdags var vi i tingsrätten...typ liknande. och fick se där de döms, och fängelset. Och igår åkte vi med Gabriels rumskompis och hans flickvän till Kodjo Island... URVACKERT. Bilderna läggs nog upp så småningom. Vi stannade över natten på ett pensionat med vacker sjöutsikt. Idag åkte vi till en POW-anläggning (Prisoners of War) som var väldigt lärorik. Den hade ju engelsk översättning så nu kunde man ju faktiskt gå runt som vuxna istället för barn som inte kan läsa än !;-)
Korea har mycket mer intressant historia än Sverige! =P Historian reflekterar människorna mycket mer konkret än i Sverige.

I slutet av denna vecka ska vi ha en avslutningscermoni där vi ska hålla ett tal på koreanska. Sedan är vi lediga en vecka innan tentaveckan.

Snart kommer jag hem!!

Mycket har hänt, bäst att ta det kronologiskt annars rör jag till det.

Förra söndagen träffade jag min biologiska pappa och storasyster. Självklart blev jag lite överraskad när en kusin, en faster och farbror också kom dit för att träffa mig... Jag var otroligt nervös men efter mötet kändes allt bättre än förväntat! Min pappa höll lagom avstånd och min syster och jag klickade läskigt lätt.

På måndagen åkte vi till SWS huvudkontor (adoptionsbyrån) och fick hålla de små barnen som väntade på ett nytt hem. Den yngsta var inte mer än 7 dagar gammal. Efter SWS åkte vi till Namsan Tower, ett högt torn som ger den bästa utsikten över Seoul. Vi åkte linbana för att komma dit! =)





På tisdagen åkte vi till Lotte world, ett stort ställe med nöjespark, shoppinggalleria, akvarium och biograf. Vi höll oss dock till shopping och nöjespark - och i fortsättningen kommer Gröna Lunds Fritt Fall vara mesig.  Vi besökte även Juksam(63) building och testade biograf och 3Dfilm
.


På onsdagen flyttade vi ifrån Gabriels farbror och farbrors fru för att njuta lite av lediga kvällar. Vi stannade hos dem de 4 första nätterna, de va underbart goa människor... På dagen återvände vi till COEX Mall som vi besökte i början av vår resa och på kvällen besökte vi Haysee Bar där vi blev VIP-behandlade och strax därefter Seoul Ice Bar. Namnet säger allt. Det va skojjigt men ruskigt kallt. Asiens första isbar! Vi slutade natten med kareoke - som koreaner ÄLSKAR.

Torsdagen dedikerades till shopping i två av de stora shoppingdistrikten "Ittäwon" och "Mjoungdamun". Tränade min prutning med lyckade resultat och på fredagen återbesökte vi Techno Mart, shoppade lite till och avslutade dagen med lyxmiddag i Juksam building som gav oss fantastisk kvällsutsikt.

På lördagen hade jag möte med mamma och syster och jag fick raka och ärliga besked om min adoption. Vill inte påstå att jag mådde bättre efter mötet... eftersom jag fick den, för mig, värsta tänkbara anledningen till varför jag adopterades bort... så natten som skulle vara en rolig utekväll med vännerna blev istället deppkväll. Tur var det att Gabriel var där och kunde ta hand om mig... =) Att se min mamma var som att se mig själv om 20år, hon och jag ser otroligt otroligt lika ut.

Senaste helgen var också fullbokad, det började med bergsklättring på fredagsmorgonen vilket inte var roligt alls. Väldigt brant och seg men utsikten blev fin när vi tillslut kom upp.

När vi lika plågsamt tagit oss ner bjöds vi på lunch av programmets sponsorer. Vi fick Koreas finaste te och blommor som presenter. Vår Halloweenkväll blev lite surt avbruten då vi fick reda på att utflykten på lördagen var obligatorisk - tidigare frivillig, och vi va tvungna att stanna hemma och sova. När vi väl vaknade på lördagsmorgonen och kom iväg så insåg vi att vår utflykt ändå var ganska trevlig. Vi besökte buddistiskt tempel, en liten by på landet, vi testade viner i en vintunnel och besökte en insjö med fantastisk natur runt omkring.


Dagen blev en fin fotodag eftersom höstfärgerna nu är som vackrast i Korea. Efter utflykten åkte

 ett gäng av oss in till Busan och festade resten av natten. Lite illa planerat eftersom jag skulle träffa min syster och far igen på söndagen men jag överlevde och hade det trevligt. Min syster och jag har slumpmässigt köpt likadana skor, vilket verkligen är konstigt eftersom det finns 1000-tals fler skor att välja på i Korea än i Sverige, haha.



Kramar till er hemma i höstrusket. Jag saknar er.

Vädret är fortfarande fantastiskt i Korea, känns som svensk sommar! Vi går fortfarande i klänningar och kortärmat och njuter av att slippa Sveriges trista höstmörker. Jag tror Korea ligger mer sydligt än Stockholm för här kommer mörkret fortfarande ganska sent.

Livet på InJe har rullat på. Den började med "dyraste köttet i Korea-middag" med vice presidenten för InJe och programansvarige director Kim.  Vicepresidenten som bott i Sverige i 12 år visade sig vara en väldigt humoristisk och sympatisk människa. Han verkar ha fått det bästa från Sverige och Korea och alla vi svenskar uppskattade särbehandlingen vi fick jämfört med amerikanarna och de övriga! Han drog t.o.m. ett danskjävlar skämt. Hehehe...

Nu är det fredag natt och Gabriel och jag kom precis hem från en middag med Gabriels mamma. Hon är trevlig och generös men alldeles för religiös för att jag skulle känna mig bekväm. Lyckligt nog ? så försökte hon bara frälsa Gabriel vilket hon aldrig kommer lyckas med.

Imorgon (lördag) ska vi åka till Seoul, eftersom vi kommande vecka har lov. Vi har redan gjort upp planer för flera dagar, vi ska på lördag eller tisdag träffa Gabriels moster och kusiner, på söndag ska jag träffa min biologisk far och syster, på måndag ska vi förbi vår adoptionsbyrå SWS och däremellan ska vi förbi building 63 ( 63våningar mat shopping osv...), Namsan Tower (högsta byggnaden i Seoul med fantastisk utsikt?), Lotte World (shopping, nöjespark, akvarium...osv. i ett), något kulturellt som att besöka ett tempel.... och någon dag ska jag träffa min biologiska mamma och förmodligen mina två halvbröder.. Mycket att göra - många som drar i en samtidigt som man emotionellt snart spricker av överbelastning.

Skillnaden mellan Gabriel och mig är ganska stor emotionellt för att träffa släktingar. Det har varit ganska jobbigt att se hur bra relation han och hans mamma har fått.., dessutom att inse att kulturen är så stor och att koreaner är mycket mer närgångna än vad jag har lust med... Men det ska nog bli bra tillslut hoppas jag. Jag är mest orolig över alla känslor jag kommer känna som jag inte känner mig bekväm med att uttrycka...  Aldrig känt mig redo så ingen idé att vänta tills vi åker hem.

Bloggen ska jag uppdatera igen med bilder när jag kommit hem från Seoul.


Saknar er därhemma!

I fredags åkte Jeannie, Simon och jag till Busan för att gå på PIFF (Pusan International Film Festival). Vi möttes senare upp av Chin Hiup (en av koreanerna i ET), Liz och Jeannie som vi gick ut med senare på kvällen. Lördagen spenderade vi med en stek med pommes på Outback, sitta på sandstranden, shopping, besöka Busan Aquarium, testa en Cosmonovalikande åktur, möta upp Karl, Daniel och Haden - och som vanligt gå ut på kvällen. Men klubben vi hamnade på var riktigt creepy! Det va många utlänningar där, äldre, vita  karlar som en efter en försvann iväg med några koreanska unga damer. Ingen callgirl-club... bara äckliga snuskiga gubbar som tydligen går hem hos vissa koreanskor. Söndagen spenderade vi på ett SPA, vi fick koreansk massage och den är inte lite annorlunda jämfört med svensk. För det första va man naken, spritt språngande naken. Man blev skrubbad från topp till tå och fick ansiktsmaskar och hårmask. Men själva massagen var i början väldigt obehaglig. Så här i efterhand var den jätteskön - men att bli masserad på insidan av låret alldeles naken var onaturligt för stela svenska Sara. Likaså att få brösten masserade. Ja, och så måste jag berätta om en sak till under vår Busanvistelse, nämligen "sexmaskinen" killarna hade på sitt motelrum. Det var en maskin som gjorde det jobbiga åt en!! HELT SJUKT!!!


Det va skönt att få träffa Gabriel efter helgen men vi var tvungna att plugga pronto. Dels till läxor men vi hade en examination i tisdags. Jag missade 3 frågor - vilket nog var ett ganska bra resultat i jämförelse med resten... Jag har ju faktiskt varit sjuk i två veckor också (!). I tisdags var vi även och bowlande med våra engelskaklasser - jobbigt??;-) Killarna var som svenska killar men tjejerna var nästan patetiskt dåliga. Sämsta tjejen fick 17poäng - det motsvarar inte ens en kägla per kast. ^^

Så idag är det onsdag och vi har sjungit koreanska sånger för "powerful women". Vissa av dem var även sponsorer till programmet vi läser och de tyckte om oss väldigt väldigt mycket. De ska ge oss varsin Hanbok - de väldigt dyra traditionella koreanska dräkterna.

På måndag ska vi träffa "Vice President of InJe". Han har rötter i Sverige - så det ska bli intressant. Om drygt en vecka har resten av studenterna midtermtest medan vi har lov i en vecka. Kanske blir besök av min biologiska familj då som jag nu bjudit ner. Den 31 okt ska vi klättra i bergen... Ja det har inte varit någon lugn och ro hittills och det märks på hur lite sömn jag lyckats få per natt. Max 6h men i genomsnitt 4h. Känner mig lite stressad och orolig just nu men njuter ändå av varje dag.

Det är fortf runt 20grader varmt om dagarna och som svensk sommarnatt. =P

(Återigen, ursäkta att inläggen dröjer)

Nu har jag varit här i över en månad och jag får lite panik när jag inser att jag varit sjuk typ hälften av tiden...Föregående helg åkte vi med hela English Town på en s.k. Membership Training Trip.  Två svenskar, vänner till Daniel gjorde oss sällskap vilket var trevligt som omväxling. Vi delades upp i lag, lekte lekar, lärde oss otaligt många supa-lekar och hade allmänt skojjigt - Lärde koreanerna dansa Små grodorna. Andra dagen kunde man antingen åka fyrhjuling eller gå till en nöjespark. Gabriel och jag valde fyrhjulingen som var ASROLIGT. Man åkte bland vanlig trafik men mestadels på en bana med lite hopp och sliiirmöjligheter. Tyvärr så missa vi därmed nöjesparken som också verkade kul, men med tanke på olyckorna i Sv. så kändes inte de ännu äldre koreanska attraktionerna såååå spännande just då. Nästa gång kanske. Finns ett nöjesfält i Seoul också som jag vill testa på nästa gång, då kan man åka bergodalbana som går in i ett köpcentrum... Det låter lite kul.

I måndags kväll, när vi var ute och firade Dave som fyllde 21 (Stort i USA!), var jag glad över att äntligen blivit av med feber och värk från föregående sjukdom. I baren/restaurangen blev vi självklart förgiftade och jag spenderade natten med HÖG HÖG feber, frossa, diarré, ledvärk, muskelvärk, huvudvärk, magvärk.... Ja all sorts värk man kan tänka sig.

   Jag försökte gå till lektionen dagen därpå - eftersom jag redan missat lektioner förra veckan och inte trodde de skulle tro mig ifall jag sa att jag va sjuk igen. Under lektionen blev jag självklart hemskickad för jag såg ut som fan och mådde som fan. Kunde inte tänka på annat än hur mkt jag frös och hur ont allt gjorde men tänkte att matförgiftningar brukar ju gå över på nån dag... Så jag härdade mig själv på rummet. Morgonen därpå mådde jag om möjligt värre och nu hade flera utav oss insjuknat.
   Gabriel, Simon, Jeannie och vår lärare Hee Jung hade börjat få samma symptom som mig själv så vi begav oss till ett sjukhus för medicin. Läkaren trodde vi hade salmonella så vi fick medicin för det. Vi inbillade oss för en stund att medicinen hjälpte men efter ännu en natt av lidande var vi tvungna att göra något. Denna gång bytte vi läkare och sjukhus och vår nya läkare ville genast lägga in oss. Efter röntgen, blodprov, urinprov, avföringsprov och en dam som drog av ens kläder för att sätta elektriska små saker runt hjärtat och leder fick vi slutligen en behandling som verkar fungera, 8 tabletter 3 gånger om dagen och dropp av antibiotika, rehydration och näring.

Våra koreanska vänner och våra programmedlemmar var duktiga på att hälsa på oss, oroliga upp över öronen. Det va uppfriskande att inte känna sig så ensam då.

Efter två nätter på sjukan blev vi upphämtade av G:s biologiska mamma som tog oss till ett Kingston Hotel någonstans 1,5h från Busan...Lyxhotell. Vi umgicks lite med G: släktingar och fick gå på SPA som plåster på såren. Jag fick basta, bada i massa näringsrika bad, massage, äta gott, skrubba kroppen med salt och bli insmörjd med otaligt många hudprodukter - ÄLSKAR! Det konstiga var att det inte kostade mycket alls, runt 80SEK. MÅSTE GÖRAS IGEN!

Igår gjorde jag om mitt hår... så att det mestadels är rakt men lockar sig lite längst ner vid topparna. Väldigt väldigt fint.


Nog, nu mår jag ju nästan bra igen efter SPA, shopping och "nytt hår" att jag har gett mig fan på att inte råka ut för flera obehagliga sjukdomar. Jag har blivit så trött på att vara sjuk att jag längtar till lektioner... illa.


Ja en sak till... Ibland längtar jag hem väldigt mycket. Speciellt när jag varit sjuk och bara fått uppleva dåliga saker av Korea - som att inte förstå vad läkaren säger. En annan gång jag verkligen längtade tillbaka till Sverige var när vi, en natt på sjukhuset, blev ögonvittnen till kvinno- och barnmisshandel. Rättning - bäbismisshandel. En kvinna stod på knä och bönade och bad om nåd framför sin man som slog henne och hennes bäbis som inte kan ha varit mer än ett par månader.  En stund senare försökte hon springa ifrån sin man och det va då vi kom ut ur vår tillfälliga chock och ingrep. Jag skrev förut om mamman och flickan på tåget men det här tog priset.  Det riktigt sorgliga är att hon utan tvekan kommer återvända hem till sin man, och förmodligen råka ut för samma sak många många fler gånger.

    Ska jag finna något gott ur situationen är jag väldigt lyckligt lottad som fick växa upp i relativt trygga Sverige....Det är läskigt hur koreanska män skrämmer mig nu, efter att den mannen alldeles lugnt och sansat, med händerna i fickorna och utputat bröst, gått efter sina "kära" och slagit dem utan nåd. Tack återigen för att jag fick slippa växa upp här... 

Så även fast jag längtar hem ibland efter familj och vänner, Musse och min lägenhet. Mjuka sängar och normala sängkläder. Potatis och Marabou mjölkchoklad... Så trivs jag väldigt bra här på InJe. Träffa nya spännande människor, lära mig nya kulturer och synsätt, göra nya saker och besöka nya ställen är jättekul och uppfriskande i jämförelse med vardagen i Sverige... Nu ska jag försöka ta vara på tiden som är kvar och fortsätta slösa pengar - eftersom Sv. kronan nu blivit ännu starkare i jämförelse med KRW och USD... Jippi!


Tänker på er därhemma. Och jag tycker det är värt att nämna att min farmor nu lyckats hitta hit- roligt!;-)

Ursäkta dröjsmål - varit sängsliggande sedan helgens slut.

Kortresan till Seoul förra veckan var en besvikelse trots att vi fick träffa koreas olympiska mästare i taekwondo och se ca 500 svartbältare på en och samma plats.
Ja, att åka i en varm buss 5h dit och 5h tillbaka under samma dag var inte det roligaste. Vi kom hem 3 på natten och förväntades ha lektion nästa morgon.


   
  Denna helgen ville Seoul ha revansch så jag, Jeannie, Simon, Daniel, Jessica, Liz, Haden och Karl åkte dit på torsdagskvällen. Vi spenderade i princip hela helgen med att antingen festa, sova, äta, shoppa eller sjunga karaoke. En av dagarna gjorde vi faktiskt något kulturellt och besökte ett av Seouls kända tempel, Kyoungbokkung.... Helgens shopping förstördes lite av en av Koreas största helger - Chuesok. Det motsvarar ingenting i Sverige men är som en Am. Thanksgiving och kan ge koreanerna upp till 10 dagar ledigt beroende på när i veckan den infaller. I år var det sorgligt nog en söndag vilket egentligen bara gav oss en dag längre helg.


Gabriel var under Chuesok hos sin biologiska mamma. Från ingenstans kom en plastpappa och tre plastsyrror in i bilden och han har haft fullt upp med att få gåvor och pengar - som barnen av tradition får. Varför har inte Sverige en "Ge-pengar-till-barnen-dag"???^o^

Så den här veckan har varit ganska meningslös. Den började med att jag kom hem från Seoul sliten och nedstämd efter 4 nätter av delande säng med olika tjejer. Jag längtade efter Gabriel men vi visade vår saknad med ett praktgräl. Ja vi blir så när vi inte får ses eller sova tillsammans... =( Dessutom hade jag ju blivit sjuk, och dagen därpå insåg jag även att jag haft PMS... Ledsen älskling! Han har varit supergo medan jag varit sjuk och köpt mat och bindor åt mig... BÄST!

Jag ligger fortf till sängs och hoppas på att bli frisk till helgen då hela English Town åker iväg 2 dagar för att roa sig. Daniel har några svenska vänner som är på resande fot som ska göra oss sällskap.



Våra dagar är annars fyllda av skola, engelskaklasser eller umgänge. G och jag har svårt att hitta tid att umgås utan andra runt omkring oss... antingen kan de svenska eller så är vi med koreaner som tycker att man pussas bakom stängda dörrar. Men vi ska ta in på hotell någon helg när vi inte står ut.

    

Nu har jag varit i Korea i över en vecka, men det känns som man varit här jättelänge. InJe börjar kännas mer bekvämt när man lärt känna ett flertal i English Town. Vi har alla jätteschyssta och härliga koreaner som rumskamrater - fast Gabriel verkar inte nöjd med sin som precis dykt upp. Allas rumskamrater har kunnat väldigt bra engelska och är "seniors" medan Gabriels är freshman och missförstår våra engelska meningar... Tråkigt. Det är kul att vara här, men det kunde varit perfekt om G och jag fick bo ihop. Vi klarar oss ändå.



Iaf så har vi förutom Gabriel och mig själv 2 danskar, 1 australienare, 4 amerikaner och så svensken Daniel. Daniel är från Uddevalla och har skön norrländsk dialekt. Han är som norrlänningar nog är. Tyst och "för sig själv" men en trevlig prick. Vi gillar honom. De två danskarna håller ihop - och de har nåt på g. Amerikanarna har jag blandad uppfattning om. De två killarna - Dave och Tommy är vad vi kallar B-boys. De är ganska lata, mumlar och svär väldigt mycket. Liz och Jessica däremot gillar jag jättemycket. De är schyssta tjejer. Den sista killen - australienaren är en kul prick.  Han blir full på 2 öl och saknar weed. Men det absolut roligaste med honom är att han precis ser ut som Paul! Deras ögon och ansikten är läskigt lika och de har precis samma gångstil. Jag skulle tro de va bröder ifall de stod bredvid varandra... Definitivt. Han är bara 19 men skulle kunna varit Paul i den åldern! (På bilden ovan är det från vänster jag, dansken Simon, och am. tjejerna Jessica och Elizabeth som väntar på T-banan)



Idag har vi fixat mobiltelefoner, iaf jag och alla andra förutom Gabriel. Han får sin mobiltelefon av sin biologiska mamma som vi träffade igår. Numret är 00 82 10 3146 2417. Den kostade bara 70 000KRW vilket är 434SEK. Vi kunde tydligen inte använda våra sv. telefoner... =(

Vi åt på en restaurang i Busan där det fanns minst 200 rätter att välja mellan. Den var otroligt dyr för att vara Korea men Gabriels mamma ville bjuda. Vi åt bl.a. "King Crab", som restaurangen var känd för - och det är JÄÄÄÄTTEGOTT! Det var ett bra möte mellan G och hans biologiska mamma för övrigt.

      

Imorgon ska vi till Seoul, eftersom våra lärare ville det ?? =) Det ska bli roligt att åka på klassresa!
Idag har vi fått reda på vilka vi ska vara engelskalärare för. Jag delar en klass med Daniel på 14 pers. Vi ska bara hjälpa deras ord. lärare 1 dag i veckan så det är ingen fara. Lite kul faktiskt. Min annars blyga användning av engelska används nu flitigt och utan hinder. Vad mycket man kan trots allt!

Som slutkläm så vill jag säga att Sverige är ett mycket bättre land att växa upp i än Korea. Trots att maten är nyttigare, att allt är billigare och att människorna allmänt sätt är mycket hjälpsammare och trevligare än i Sverige så har Sverige en helt annan frihet och öppenhet för nya tankar. Korea är en enda stor hierarki mellan män och kvinnor, okunniga och utbildade, yngre och äldre, koreaner och utlänningar.  Dessutom är det allmänt accepterat att slå sina barn, och även ibland sina elever (som lärare)... Vår lärare i Koreansk kultur försvarade idag misshandeln och berättade om sin tid som student då det vore konstigt om man inte fick stryk en dag. Men många avundas oss som fått växa upp någon annanstans.


Vi tänker på er där hemma och hoppas ni mår bra!

Vi tog oss till Seoul Station med taxi. Allt va frid och fröjd...tills vi köpt biljetterna och någon, som bara ville väl, försökte hjälpa oss. Han kunde inte engelska och förstod tydligen inte vad som stod på biljetten - vi skulle åka en timme senare och efter att han tillslut hittat till perrongen så satt han bara där, nära oss utan att vilja gå. Vi tänkte att han kanske ville ha dricks för hjälpen så vi gav honom en peng. Då blev han givetvis jätteglad men gick inte sin väg. Nej han skulle sitta där hela tiden tills tåget kom. Då skulle han visa oss våra säten som vi visste var de var och bära alla våra saker... Påträngande och obekvämt... Även fast han bara ville väl!

När vi sedan kommit på tåget och det började rulla hörde vi snyftanden och åter snyftanden bakom oss. En tjej i vår egen ålder pratade i telefon (som tydligen är förbjudet på tågen) och grät över vad den i andra ändan sa. Inte bara början av resan. Nej ungefär varje halvtimme kom gråtandet och pratandet i tel. tillbaka. Det var inte sååå kul. Och uppe på detta insåg vi att "aga" sina barn i Korea inte är illegalt ... En mamma slog sitt barn om och om igen sätet bredvid oss och vi höll på att bli galna. Jag ville slå den där mamman gul och blå - så det va tur att Gabriel satt ivägen! Även fast han va lika upprörd. Jooo, hon slog verkligen sin lilla flicka - som för övrigt var den sötaste koreanska lilla flicka jag sett, med två rosa små tofsar på sidorna och söta små lockar. Hur kan man slå den lillan - hon ville bara gå på toaletten!? Flickan kissade på sig efter att mamman slagit henne så hårt att hon inte kunde göra annat än att gråta.


Kommer aldrig förlåta Korea för detta. Usch jag grät.

Så efter denna 2 1/2 h långa resan hoppade vi av vid vår slutdestination - Gupo. Vi möttes av svår värme och fukt. Äntligen på InJe University kom nästa dåliga ..DÅLIGA nyhet. De har splittrat på mig och Gabriel! Jag blev otroligt ledsen. Jag var helt oförberedd och haft en jobbig dag. Det är verkligen inte kul att tvångsseparera från den man bott med i 4 år nu. Vi har tyckt ett par nätter utan varandra varit jobbiga. 4 månader har vi framför oss nu och de ser inte riktigt lika roliga ut längre.

Så istället så bor jag nu med en koreansk tjej. Hon kan bra engelska iaf - men att bo med henne istället för Gabbe kändes som en nitlott. Gabriels rumskompis har inte flyttat in ännu.

Så man kanske kan smyga till varandra? ICKE, de har kameravervakning och vakt dygnet runt. Och vi får inte vistas på varandras våningar. Vi måste också senast va tillbaka på skolan 23.00. Känns alltså som man var 12 och bodde hemma igen....

Det blir bättre med tiden hoppas jag. Hoppas hoppas hoppas jag...


Bilder efter klagomål - bläddra ner!

Mina goa, fina nära och kära- jag kommer sakna er! Man tar sin familj och sina vänner lite för givet när man har "tillgång" till dem, kom ihåg att maila - jag ska också försöka!

Nu är det egentligen läggdags men nattuggla som jag är fördriver jag istället tiden med att sprida lite kärlek och att vara lite sentimental.

Imorgon väntar städning, slutpackning och några sista hejdån. Kom gärna förbi - men räkna med att vi packar eller städar!^^

Så med två fulla stooora resväskor och två kabinväskor ger vi oss snart av. "Sjukt" har jag använt flitigt och det är helt sjuuukt att det äntligen ÄNTLIGEN bär av. Så länge jag längtat efter den här resan. Min älskling åker också och det finns ingen jag hellre skulle vilja ha med mig. My one and only.
   Jag har läst om starka, modiga adopterade som velat åka ensamma. Det är ingenting för mig. Jag tycker om att dela upplevelser, tankar och minnen. Men jag skulle nog åkt själv om jag inte hade någon som Gabriel som följde med mig... Han är perfekt sällskap för den här resan.... Alldeles perfekt.


Vidare kommer min blogg mest användas som avlastning av upplevelser och tankar. Men jag ska försöka göra den läsvärd även för er där hemma.  Lite bilder kommer laddas upp så småningom men eftersom en blogg är öppen för allmänheten så finns det reservationer för vad som kommer skrivas och visas.


Godnatt så länge

 

Den här sommaren har varit blandat underbar. Nu är det skolstart eller slut på semestern för de flesta men sådan här skolstart har jag då aldrig varit med om förut som den som komma skall...

Måndag den 25/8 14.10 bär det av från Arlanda.  Vi ( Gabriel och jag) ska mellanlanda i Helsingfors innan flyget till Seoul. Beräknad ankomst till Seoul är 08.25 lokal tid. För er hemma i Sverige är klockan då 01.25.