En dålig dag...
Vi tog oss till Seoul Station med taxi. Allt va frid och fröjd...tills vi köpt biljetterna och någon, som bara ville väl, försökte hjälpa oss. Han kunde inte engelska och förstod tydligen inte vad som stod på biljetten - vi skulle åka en timme senare och efter att han tillslut hittat till perrongen så satt han bara där, nära oss utan att vilja gå. Vi tänkte att han kanske ville ha dricks för hjälpen så vi gav honom en peng. Då blev han givetvis jätteglad men gick inte sin väg. Nej han skulle sitta där hela tiden tills tåget kom. Då skulle han visa oss våra säten som vi visste var de var och bära alla våra saker... Påträngande och obekvämt... Även fast han bara ville väl!
När vi sedan kommit på tåget och det började rulla hörde vi snyftanden och åter snyftanden bakom oss. En tjej i vår egen ålder pratade i telefon (som tydligen är förbjudet på tågen) och grät över vad den i andra ändan sa. Inte bara början av resan. Nej ungefär varje halvtimme kom gråtandet och pratandet i tel. tillbaka. Det var inte sååå kul. Och uppe på detta insåg vi att "aga" sina barn i Korea inte är illegalt ... En mamma slog sitt barn om och om igen sätet bredvid oss och vi höll på att bli galna. Jag ville slå den där mamman gul och blå - så det va tur att Gabriel satt ivägen! Även fast han va lika upprörd. Jooo, hon slog verkligen sin lilla flicka - som för övrigt var den sötaste koreanska lilla flicka jag sett, med två rosa små tofsar på sidorna och söta små lockar. Hur kan man slå den lillan - hon ville bara gå på toaletten!? Flickan kissade på sig efter att mamman slagit henne så hårt att hon inte kunde göra annat än att gråta.
Kommer aldrig förlåta Korea för detta. Usch jag grät.
Så efter denna 2 1/2 h långa resan hoppade vi av vid vår slutdestination - Gupo. Vi möttes av svår värme och fukt. Äntligen på InJe University kom nästa dåliga ..DÅLIGA nyhet. De har splittrat på mig och Gabriel! Jag blev otroligt ledsen. Jag var helt oförberedd och haft en jobbig dag. Det är verkligen inte kul att tvångsseparera från den man bott med i 4 år nu. Vi har tyckt ett par nätter utan varandra varit jobbiga. 4 månader har vi framför oss nu och de ser inte riktigt lika roliga ut längre.
Så istället så bor jag nu med en koreansk tjej. Hon kan bra engelska iaf - men att bo med henne istället för Gabbe kändes som en nitlott. Gabriels rumskompis har inte flyttat in ännu.
Så man kanske kan smyga till varandra? ICKE, de har kameravervakning och vakt dygnet runt. Och vi får inte vistas på varandras våningar. Vi måste också senast va tillbaka på skolan 23.00. Känns alltså som man var 12 och bodde hemma igen....
Det blir bättre med tiden hoppas jag. Hoppas hoppas hoppas jag...
Bilder efter klagomål - bläddra ner!
Gumman, låter ju hur jobbigt som helst. Och fan vad drygt att ni inte får sova tillsammans!!!!!! Fan va sur jag skulle vara. Men det ordnar sig säkert, ni har i alla fall varandra i närheten!! Du klarar dig, i know u will. Och se på det positivt, nu är du tvungen att lära känna andra, vem vet, du och rumskompisar kanske blir världsbra vänner =)) Tänk positivt och det löser sig. Början är alltid jobbig. Men d blir bara bättre me tiden =) Saknar er här hemma. Börjar bli höst, ucsh!! Hälsa Gabbe. Kramar. (Bilden på er två är förresten urgullig!!!)
Att Korea är konservativt var ingen nyhet men att uppleva det så där på plats verkar inte vara någon höjdare.
Jag tycker för övrigt att du ska ta tillfället i akt och lära känna din rumskompis. Sedan om det inte fungerar kanske det går att få till en ändring?
Bättre blir det alltid när man har bottenkänning.
gaah jobbigt med kulturkrock! massa kramar!!!
