Pusan 2008-2009

ALLA SOM VILL HÅLLA KONTAKT OCH HA SVAR MEDAN JAG ÄR BORTREST, MAILA !!!

Efter att jag tidigare ikväll fått en uppenbarelse, "Det är bara en helg kvar innan det bär av", har jag varit panikslagen. Det var då jag fick för mig att läsa andras tankar/bloggar o dyl. Och det skulle jag inte gjort. NU går tankarna hit och dit, kors och tvärs, fram och tillbaka, upp och ner... och *poff* så kände jag ett behov av en blogg.

Tack Gabriel för att vi gör den här resan tillsammans. Jag behöver din stabilitet och ditt motto, "det löser sig".

Saken är den att jag aldrig riktigt känt "det löser sig". Jag ser det jämt som att det löser sig alltid men på ett bättre eller sämre sätt. Problem kan få en himla dålig lösning. Men det är en lösning. Och de där dåliga lösningarna vill jag inte utsätta mig för. Därav mitt svaga, knappt bemärkta kontrollbehov...;-)

Nu har min hjärna fastnat vid tanken på att vi inte bestämt ett hotell vi ska bo på när vi kommer fram till Seoul. Egentligen är det ingen panik eftersom vi kommer fram halv 9 på morgonen och behöver inte stressa oss fram till ett hotell... MEN... Nu gäller det att kontrollera kontrollbehovet...

Det löser sig. Det löser sig, det löser sig det löser sig. Nej det gör det inte. Va tramsig du är Sara, det löser sig. Skärp dig nu.... .... .... ...

Haha, helt normalt i min hjärna... egentligen. Evig kamp mot irrationella, tramsiga Sara.

Jag har beslutat att inte boka ett hotell.  Det får bli vad det blir. Om inte annat är det mer spännande att inte veta...;-)


Nu försöker jag tänka på att planera in rätt saker i helgen.... Men jag får inte ändan ur vagnen och har inte bestämt så mycket. Har sagt "ja det kan vi ta i helgen" till för mycket och för många och inser att allt det där kommer inte hinnas med. Sååå... Ja det blir som det blir. Det enda jag är 100 på är kräftskiva med familj på lördag.  Familjen är helig!!
Please arrange the rest of my weekend...

someone?



Ska försöka hålla bloggen aktiv... Påminn mig om det dröjer.