Pusan 2008-2009

Mina goa, fina nära och kära- jag kommer sakna er! Man tar sin familj och sina vänner lite för givet när man har "tillgång" till dem, kom ihåg att maila - jag ska också försöka!

Nu är det egentligen läggdags men nattuggla som jag är fördriver jag istället tiden med att sprida lite kärlek och att vara lite sentimental.

Imorgon väntar städning, slutpackning och några sista hejdån. Kom gärna förbi - men räkna med att vi packar eller städar!^^

Så med två fulla stooora resväskor och två kabinväskor ger vi oss snart av. "Sjukt" har jag använt flitigt och det är helt sjuuukt att det äntligen ÄNTLIGEN bär av. Så länge jag längtat efter den här resan. Min älskling åker också och det finns ingen jag hellre skulle vilja ha med mig. My one and only.
   Jag har läst om starka, modiga adopterade som velat åka ensamma. Det är ingenting för mig. Jag tycker om att dela upplevelser, tankar och minnen. Men jag skulle nog åkt själv om jag inte hade någon som Gabriel som följde med mig... Han är perfekt sällskap för den här resan.... Alldeles perfekt.


Vidare kommer min blogg mest användas som avlastning av upplevelser och tankar. Men jag ska försöka göra den läsvärd även för er där hemma.  Lite bilder kommer laddas upp så småningom men eftersom en blogg är öppen för allmänheten så finns det reservationer för vad som kommer skrivas och visas.


Godnatt så länge