TRÅÅÅÅKIGT!
(Återigen, ursäkta att inläggen dröjer)
Nu har jag varit här i över en månad och jag får lite panik när jag inser att jag varit sjuk typ hälften av tiden...Föregående helg åkte vi med hela English Town på en s.k. Membership Training Trip. Två svenskar, vänner till Daniel gjorde oss sällskap vilket var trevligt som omväxling. Vi delades upp i lag, lekte lekar, lärde oss otaligt många supa-lekar och hade allmänt skojjigt - Lärde koreanerna dansa Små grodorna. Andra dagen kunde man antingen åka fyrhjuling eller gå till en nöjespark. Gabriel och jag valde fyrhjulingen som var ASROLIGT. Man åkte bland vanlig trafik men mestadels på en bana med lite hopp och sliiirmöjligheter. Tyvärr så missa vi därmed nöjesparken som också verkade kul, men med tanke på olyckorna i Sv. så kändes inte de ännu äldre koreanska attraktionerna såååå spännande just då. Nästa gång kanske. Finns ett nöjesfält i Seoul också som jag vill testa på nästa gång, då kan man åka bergodalbana som går in i ett köpcentrum... Det låter lite kul.
I måndags kväll, när vi var ute och firade Dave som fyllde 21 (Stort i USA!), var jag glad över att äntligen blivit av med feber och värk från föregående sjukdom. I baren/restaurangen blev vi självklart förgiftade och jag spenderade natten med HÖG HÖG feber, frossa, diarré, ledvärk, muskelvärk, huvudvärk, magvärk.... Ja all sorts värk man kan tänka sig.
Jag försökte gå till lektionen dagen därpå - eftersom jag redan missat lektioner förra veckan och inte trodde de skulle tro mig ifall jag sa att jag va sjuk igen. Under lektionen blev jag självklart hemskickad för jag såg ut som fan och mådde som fan. Kunde inte tänka på annat än hur mkt jag frös och hur ont allt gjorde men tänkte att matförgiftningar brukar ju gå över på nån dag... Så jag härdade mig själv på rummet. Morgonen därpå mådde jag om möjligt värre och nu hade flera utav oss insjuknat.
Gabriel, Simon, Jeannie och vår lärare Hee Jung hade börjat få samma symptom som mig själv så vi begav oss till ett sjukhus för medicin. Läkaren trodde vi hade salmonella så vi fick medicin för det. Vi inbillade oss för en stund att medicinen hjälpte men efter ännu en natt av lidande var vi tvungna att göra något. Denna gång bytte vi läkare och sjukhus och vår nya läkare ville genast lägga in oss. Efter röntgen, blodprov, urinprov, avföringsprov och en dam som drog av ens kläder för att sätta elektriska små saker runt hjärtat och leder fick vi slutligen en behandling som verkar fungera, 8 tabletter 3 gånger om dagen och dropp av antibiotika, rehydration och näring.
Våra koreanska vänner och våra programmedlemmar var duktiga på att hälsa på oss, oroliga upp över öronen. Det va uppfriskande att inte känna sig så ensam då.
Efter två nätter på sjukan blev vi upphämtade av G:s biologiska mamma som tog oss till ett Kingston Hotel någonstans 1,5h från Busan...Lyxhotell. Vi umgicks lite med G: släktingar och fick gå på SPA som plåster på såren. Jag fick basta, bada i massa näringsrika bad, massage, äta gott, skrubba kroppen med salt och bli insmörjd med otaligt många hudprodukter - ÄLSKAR! Det konstiga var att det inte kostade mycket alls, runt 80SEK. MÅSTE GÖRAS IGEN!
Igår gjorde jag om mitt hår... så att det mestadels är rakt men lockar sig lite längst ner vid topparna. Väldigt väldigt fint.
Nog, nu mår jag ju nästan bra igen efter SPA, shopping och "nytt hår" att jag har gett mig fan på att inte råka ut för flera obehagliga sjukdomar. Jag har blivit så trött på att vara sjuk att jag längtar till lektioner... illa.
Ja en sak till... Ibland längtar jag hem väldigt mycket. Speciellt när jag varit sjuk och bara fått uppleva dåliga saker av Korea - som att inte förstå vad läkaren säger. En annan gång jag verkligen längtade tillbaka till Sverige var när vi, en natt på sjukhuset, blev ögonvittnen till kvinno- och barnmisshandel. Rättning - bäbismisshandel. En kvinna stod på knä och bönade och bad om nåd framför sin man som slog henne och hennes bäbis som inte kan ha varit mer än ett par månader. En stund senare försökte hon springa ifrån sin man och det va då vi kom ut ur vår tillfälliga chock och ingrep. Jag skrev förut om mamman och flickan på tåget men det här tog priset. Det riktigt sorgliga är att hon utan tvekan kommer återvända hem till sin man, och förmodligen råka ut för samma sak många många fler gånger.
Ska jag finna något gott ur situationen är jag väldigt lyckligt lottad som fick växa upp i relativt trygga Sverige....Det är läskigt hur koreanska män skrämmer mig nu, efter att den mannen alldeles lugnt och sansat, med händerna i fickorna och utputat bröst, gått efter sina "kära" och slagit dem utan nåd. Tack återigen för att jag fick slippa växa upp här...
Så även fast jag längtar hem ibland efter familj och vänner, Musse och min lägenhet. Mjuka sängar och normala sängkläder. Potatis och Marabou mjölkchoklad... Så trivs jag väldigt bra här på InJe. Träffa nya spännande människor, lära mig nya kulturer och synsätt, göra nya saker och besöka nya ställen är jättekul och uppfriskande i jämförelse med vardagen i Sverige... Nu ska jag försöka ta vara på tiden som är kvar och fortsätta slösa pengar - eftersom Sv. kronan nu blivit ännu starkare i jämförelse med KRW och USD... Jippi!
Tänker på er därhemma. Och jag tycker det är värt att nämna att min farmor nu lyckats hitta hit- roligt!;-)
Nu har jag varit här i över en månad och jag får lite panik när jag inser att jag varit sjuk typ hälften av tiden...Föregående helg åkte vi med hela English Town på en s.k. Membership Training Trip. Två svenskar, vänner till Daniel gjorde oss sällskap vilket var trevligt som omväxling. Vi delades upp i lag, lekte lekar, lärde oss otaligt många supa-lekar och hade allmänt skojjigt - Lärde koreanerna dansa Små grodorna. Andra dagen kunde man antingen åka fyrhjuling eller gå till en nöjespark. Gabriel och jag valde fyrhjulingen som var ASROLIGT. Man åkte bland vanlig trafik men mestadels på en bana med lite hopp och sliiirmöjligheter. Tyvärr så missa vi därmed nöjesparken som också verkade kul, men med tanke på olyckorna i Sv. så kändes inte de ännu äldre koreanska attraktionerna såååå spännande just då. Nästa gång kanske. Finns ett nöjesfält i Seoul också som jag vill testa på nästa gång, då kan man åka bergodalbana som går in i ett köpcentrum... Det låter lite kul.
I måndags kväll, när vi var ute och firade Dave som fyllde 21 (Stort i USA!), var jag glad över att äntligen blivit av med feber och värk från föregående sjukdom. I baren/restaurangen blev vi självklart förgiftade och jag spenderade natten med HÖG HÖG feber, frossa, diarré, ledvärk, muskelvärk, huvudvärk, magvärk.... Ja all sorts värk man kan tänka sig.
Jag försökte gå till lektionen dagen därpå - eftersom jag redan missat lektioner förra veckan och inte trodde de skulle tro mig ifall jag sa att jag va sjuk igen. Under lektionen blev jag självklart hemskickad för jag såg ut som fan och mådde som fan. Kunde inte tänka på annat än hur mkt jag frös och hur ont allt gjorde men tänkte att matförgiftningar brukar ju gå över på nån dag... Så jag härdade mig själv på rummet. Morgonen därpå mådde jag om möjligt värre och nu hade flera utav oss insjuknat.
Gabriel, Simon, Jeannie och vår lärare Hee Jung hade börjat få samma symptom som mig själv så vi begav oss till ett sjukhus för medicin. Läkaren trodde vi hade salmonella så vi fick medicin för det. Vi inbillade oss för en stund att medicinen hjälpte men efter ännu en natt av lidande var vi tvungna att göra något. Denna gång bytte vi läkare och sjukhus och vår nya läkare ville genast lägga in oss. Efter röntgen, blodprov, urinprov, avföringsprov och en dam som drog av ens kläder för att sätta elektriska små saker runt hjärtat och leder fick vi slutligen en behandling som verkar fungera, 8 tabletter 3 gånger om dagen och dropp av antibiotika, rehydration och näring.
Våra koreanska vänner och våra programmedlemmar var duktiga på att hälsa på oss, oroliga upp över öronen. Det va uppfriskande att inte känna sig så ensam då.
Efter två nätter på sjukan blev vi upphämtade av G:s biologiska mamma som tog oss till ett Kingston Hotel någonstans 1,5h från Busan...Lyxhotell. Vi umgicks lite med G: släktingar och fick gå på SPA som plåster på såren. Jag fick basta, bada i massa näringsrika bad, massage, äta gott, skrubba kroppen med salt och bli insmörjd med otaligt många hudprodukter - ÄLSKAR! Det konstiga var att det inte kostade mycket alls, runt 80SEK. MÅSTE GÖRAS IGEN!
Igår gjorde jag om mitt hår... så att det mestadels är rakt men lockar sig lite längst ner vid topparna. Väldigt väldigt fint.
Nog, nu mår jag ju nästan bra igen efter SPA, shopping och "nytt hår" att jag har gett mig fan på att inte råka ut för flera obehagliga sjukdomar. Jag har blivit så trött på att vara sjuk att jag längtar till lektioner... illa.
Ja en sak till... Ibland längtar jag hem väldigt mycket. Speciellt när jag varit sjuk och bara fått uppleva dåliga saker av Korea - som att inte förstå vad läkaren säger. En annan gång jag verkligen längtade tillbaka till Sverige var när vi, en natt på sjukhuset, blev ögonvittnen till kvinno- och barnmisshandel. Rättning - bäbismisshandel. En kvinna stod på knä och bönade och bad om nåd framför sin man som slog henne och hennes bäbis som inte kan ha varit mer än ett par månader. En stund senare försökte hon springa ifrån sin man och det va då vi kom ut ur vår tillfälliga chock och ingrep. Jag skrev förut om mamman och flickan på tåget men det här tog priset. Det riktigt sorgliga är att hon utan tvekan kommer återvända hem till sin man, och förmodligen råka ut för samma sak många många fler gånger.
Ska jag finna något gott ur situationen är jag väldigt lyckligt lottad som fick växa upp i relativt trygga Sverige....Det är läskigt hur koreanska män skrämmer mig nu, efter att den mannen alldeles lugnt och sansat, med händerna i fickorna och utputat bröst, gått efter sina "kära" och slagit dem utan nåd. Tack återigen för att jag fick slippa växa upp här...
Så även fast jag längtar hem ibland efter familj och vänner, Musse och min lägenhet. Mjuka sängar och normala sängkläder. Potatis och Marabou mjölkchoklad... Så trivs jag väldigt bra här på InJe. Träffa nya spännande människor, lära mig nya kulturer och synsätt, göra nya saker och besöka nya ställen är jättekul och uppfriskande i jämförelse med vardagen i Sverige... Nu ska jag försöka ta vara på tiden som är kvar och fortsätta slösa pengar - eftersom Sv. kronan nu blivit ännu starkare i jämförelse med KRW och USD... Jippi!
Tänker på er därhemma. Och jag tycker det är värt att nämna att min farmor nu lyckats hitta hit- roligt!;-)
Kommentarer
Postat av: henrik
stört obehagligt =/ varför ingriper ingen annan? är det lagligt med både aga och kvinnomisshandel? rubbat
Trackback
