Pusan 2008-2009

Nu har jag varit i Korea i över en vecka, men det känns som man varit här jättelänge. InJe börjar kännas mer bekvämt när man lärt känna ett flertal i English Town. Vi har alla jätteschyssta och härliga koreaner som rumskamrater - fast Gabriel verkar inte nöjd med sin som precis dykt upp. Allas rumskamrater har kunnat väldigt bra engelska och är "seniors" medan Gabriels är freshman och missförstår våra engelska meningar... Tråkigt. Det är kul att vara här, men det kunde varit perfekt om G och jag fick bo ihop. Vi klarar oss ändå.



Iaf så har vi förutom Gabriel och mig själv 2 danskar, 1 australienare, 4 amerikaner och så svensken Daniel. Daniel är från Uddevalla och har skön norrländsk dialekt. Han är som norrlänningar nog är. Tyst och "för sig själv" men en trevlig prick. Vi gillar honom. De två danskarna håller ihop - och de har nåt på g. Amerikanarna har jag blandad uppfattning om. De två killarna - Dave och Tommy är vad vi kallar B-boys. De är ganska lata, mumlar och svär väldigt mycket. Liz och Jessica däremot gillar jag jättemycket. De är schyssta tjejer. Den sista killen - australienaren är en kul prick.  Han blir full på 2 öl och saknar weed. Men det absolut roligaste med honom är att han precis ser ut som Paul! Deras ögon och ansikten är läskigt lika och de har precis samma gångstil. Jag skulle tro de va bröder ifall de stod bredvid varandra... Definitivt. Han är bara 19 men skulle kunna varit Paul i den åldern! (På bilden ovan är det från vänster jag, dansken Simon, och am. tjejerna Jessica och Elizabeth som väntar på T-banan)



Idag har vi fixat mobiltelefoner, iaf jag och alla andra förutom Gabriel. Han får sin mobiltelefon av sin biologiska mamma som vi träffade igår. Numret är 00 82 10 3146 2417. Den kostade bara 70 000KRW vilket är 434SEK. Vi kunde tydligen inte använda våra sv. telefoner... =(

Vi åt på en restaurang i Busan där det fanns minst 200 rätter att välja mellan. Den var otroligt dyr för att vara Korea men Gabriels mamma ville bjuda. Vi åt bl.a. "King Crab", som restaurangen var känd för - och det är JÄÄÄÄTTEGOTT! Det var ett bra möte mellan G och hans biologiska mamma för övrigt.

      

Imorgon ska vi till Seoul, eftersom våra lärare ville det ?? =) Det ska bli roligt att åka på klassresa!
Idag har vi fått reda på vilka vi ska vara engelskalärare för. Jag delar en klass med Daniel på 14 pers. Vi ska bara hjälpa deras ord. lärare 1 dag i veckan så det är ingen fara. Lite kul faktiskt. Min annars blyga användning av engelska används nu flitigt och utan hinder. Vad mycket man kan trots allt!

Som slutkläm så vill jag säga att Sverige är ett mycket bättre land att växa upp i än Korea. Trots att maten är nyttigare, att allt är billigare och att människorna allmänt sätt är mycket hjälpsammare och trevligare än i Sverige så har Sverige en helt annan frihet och öppenhet för nya tankar. Korea är en enda stor hierarki mellan män och kvinnor, okunniga och utbildade, yngre och äldre, koreaner och utlänningar.  Dessutom är det allmänt accepterat att slå sina barn, och även ibland sina elever (som lärare)... Vår lärare i Koreansk kultur försvarade idag misshandeln och berättade om sin tid som student då det vore konstigt om man inte fick stryk en dag. Men många avundas oss som fått växa upp någon annanstans.


Vi tänker på er där hemma och hoppas ni mår bra!